Konsten att bygga kallmurar

Konsten att bygga kallmurar

Materiellt och immateriellt kulturarv som sätt att uppleva andras kultur och traditioner är viktiga för att lära känna de historiska och sociala förhållanden som skapar en kulturidentitet. Under årtionden har uppkomsten av kallmurarna och den traditionella arkitektur som byggts utan bindemedel (så att säga kallt) orättvist blivit åsidosatt. Den är en beståndsdel av varje kulturlandskap längs Medelhavets kuster.

 

Men detta immateriella arv har länge betraktats som mindre värt och var aldrig ett tema i offentlig eller vetenskaplig behandling. Helt orättvist. Oberoende av hav, gränser och kulturer har flitiga händer i detta område ryckt åt sig sten efter sten från naturen, skapat mäktiga strukturer och format hela orter och landskap av sten som blivit till vaggan för många europeiska kulturer.

Kažun
Zoran Jelača

Att sätta skapandet av kallmurarna på Unescos lista över immateriella kulturarv är därför ett stort steg mot bevarandet av denna tradition. Trots att det är omöjligt att bevara alla kallmurar, stenbyggnader och vingårdar på stenfot måste de kunskaper som samlats under århundraden bevaras och överföras till nya generationer. Konsten att bygga en kallmur, som alla odlare skulle behärska, överfördes muntligt från generation till generation, vilket var orsaken till att kontinuiteten kommit att avbrytas under de sista årtiondena av 1900-talet.

 

Tack vare föreningen 4 Grada Dragodid och ett fåtal personer och institutioner studerades 2016 konsten att bygga kallmurar mycket noggrant och den skyddades som kroatiskt immateriellt kulturarv. Vid nominerandet av Kroatien, Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, Slovenien, Spanien och Schweiz 2017 insåg Unescos mellanstatliga kommitté vikten av denna tradition och skyddade den vid slutet av 2018 som världskulturarv.

 

Under en tid när varje spår registreras digitalt är det viktigt att byggnader som kallmurar intuitivt kan dechiffreras så att dessas struktur och syfte som styrs av mycket gamla ritualer och bruk upptäcks.

De traditionella byggnadernas enkelhet och funktionalitet såväl som deras ekologiska komponent är i dagens moderna samhälle med sin arkitektur lika viktiga som förr. Den hållbara resursanvändningen är naturligtvis anpassad till dagens förhållanden och den är det enda sättet att skydda våra och kommande generationer.